20120324 Först och främst vill jag bara meddela att vår numera riksbekanta flytdocka är flott igen. Om du mot förmodan tillhör den del av mänskligheten som missat denna sannsaga så kommer en kort resumé.

Landskrona är en stad med stolta varvstraditioner. Här byggdes stora skepp som sedan seglade på de sju världshaven. Varvet sysselsatte tusentals och åter tusentals människor, alla mådde bra och livet fortgick. Tyvärr var det så att båtarna blev betydligt dyrare att bygga än vad någon ville betala för dem. Då kom någon i regeringskansliet på att det skulle ju skattebetalarna kunna skjuta till! Så blev det också och sagan fortlevde ytterligare några år. Sedan kom naturligtvis den oundvikliga krisen. Varvet lades ner, tusentals människor blev arbetslösa, alla var ledsna och inget var sig längre likt. Ända sedan den dagen sörjer Landskronaborna sitt stolta varv.

Men varvet vilade bara en Törnrosasömn. Driftiga entreprenörer fortsatte verksamheten och numera blomstrar varvet igen. Ja, inte på det sättet att alla Landskronabor jobbar på varvet, men verksamheten snurrar på bra och förmodligen är den mer lönsam nu än någonsin under storhetstiden. En aldrig sinande ström av fartyg angör varvsudden för att bli reparerade och tillfixade på rekordfart innan de återigen seglar iväg. Även om det numera är ytterligt få Landskronabor som är varvsarbetare så sitter skeppsbyggeriet djupt i stadens själ. Därför var det stor glädje i den lilla staden då varvet meddelade att verksamheten nu gick så bra att man skulle utvidga med en flytdocka.

I slutet av juni i fjor angjorde den nya dockan Landskrona hamn. Glädjen och stoltheten visste inga gränser. Flitiga som myror jobbade varvets personal på för att få den nya dockan i drift. Efter sommar kommer höst och med den kom ovädren. I november tjöt en förfärlig storm, som stundom nåde orkanstyrka, över staden i vinden. Den som sett en flytdocka vet att de är väldiga vindfång, och trots gedigen förtöjning slet sig dockan den natten då orkanen satte in som värst i dockans bredsida. Inga åtgärder hjälpte, förtöjningarna brast en efter en och den gigantiska dockan gav sig ut på en egen irrfärd i den grunda Lundåkrabukten. Den kvällen var vattenståndet nästan två meter högre än normalt så dockan kunde obehindrat segla långt in i bukten innan den grundstötte.

Dagen efter, när stormen bedarrat och vattnet sjunkit undan kunde förundrade Landskronabor och andra med för den delen se att den 6500 ton tunga och gigantiskt stora flytdockan i princip hade parkerat sig på land, mitt i ett känsligt naturskyddsområde. Dockan stod på land och utanför den var det två kilometern av mycket grunt vatten. Hur tusan bärgar man något sådant!? Landskrona Posten rapporterade flitigt och kommentarsfunktionen till artiklarna fylldes med ömsom fantasifulla bärgningsförslag ömsom håglöst gnäll. Vad gör då varvet? Jo, eftersom dockan har strandad precis vid E6:an och det är strax innan jul förser de schabraket med en stor banderoll som förmedlar budskapet ”God jul och gott nytt år önskar Öresund Dry docks – Problem är till för att lösas!”

Tiden gick men efter några veckor presenterades lösningen. Ett holländskt bärgningsföretag skulle bygga en bassäng runt dockan och på så sätt få den flott. Från bassängen skulle det sedan grävas en två kilometer lång kanal genom det grunda området och ut på djupare vatten! Snacka om projekt! Det kanske sturskaste av allt deras slogan när de presenterade räddningsaktionen. ”Consider it done” skanderade holländarna. Sedan slet de som djur dygnet runt i flera veckor och efter viss motgång fick de till sist ut dockan på djupt vatten där bogserarna kunde ta över och bogsera den hem till varvet igen. Det är vad jag kallar kämpatakter!

På tal om kämpatakter. Nu är bensinpriset på väg upp igen och som vanligt startats en del aktionsgrupper på nätet som alla går ut på en och samma sak. Att genom bojkott av vissa bolag provocera fram priskrig. Jag har nog rätt svårt att tro att det skulle funka, i varje fall i det långa loppet. Jag vill inte försvara oljebolagen men några saker är ändå tänkvärda i bensinprisdebatten. I ett av de upprop som nådde mig ondgjorde man sig över att priset stigit från 2 kronor litern till 15 kronor litern på 35 år. Det är en ökning med 700 procent och det är ju för visso rätt mastigt.

Låter mycket tänkte jag och kollade vilken roll penningvärdesförändringen spelade i sammanhanget. Det visade sig att om tar hänsyn till penningvärdesutvecklingen och det faktum att bensinen momsbelades 1990 så skulle bensin idag kosta drygt 12 kronor litern, om den inte hade höjts med en enda krona så att säga. Höjningen är alltså i själva verket från 12 kronor till 15. Det skulle då bli en 20 procentig höjning på 35 år. En höjning för visso, men inte direkt häpnadsväckande kan man tycka. Särskilt inte med tanke på att om bensinen kostar 15 kronor så är 8.65 skatt! Vad som däremot är rätt häpnadsväckande är att moderna bilar fortfarande drar ungefär lika mycket bränsle som bilarna gjorde på 40-talet. Dessutom åker vi mer bil nu än förr, trots all fantastiskt kommunikationsteknik. Är inte det lite konstigt?

Tänk om vi hade fokuserat utvecklingen av bilar mot ekonomiska och miljövänliga transportmedel istället för överdimensionerade prestigemonster. Tänk sedan om vi hade nyttjat modern kommunikationsteknik till att reducera de fysiska förflyttningarna istället för tvärt om.  Jag menar att om man hade en bil som drog en knapp deciliter milen och om man bara behövde infinna sig fysiskt på jobbet låt säga en dag i veckan, då skulle vi blankt kunna strunta i om bensinen så kostade 40 kronor litern! Dessutom hade förmodligen bensinen under dessa förutsättningar inte kostat några astronomiska summor då låg efterfrågan brukar vara ett bra sätt att hålla priset i schack. En annan faktor som är intressant i debatten är att vi nu bor längre från våra jobb än någonsin. Är inte det lite dumt?

För resten, på tal om prisutveckling. Har du tänkt på att på 80-talet betalade man licensavgift och inget annat för att se på TV. Utbudet var kanske något sparsmakat men erbjöd väl ändå någon form av kvalitet, i varje fall med samtidens mått mätt. Vi som var unga då drömde om de stora utbuden som dessutom skulle vara gratis, det vill säga reklamfinansierade. Drömmen har numera gått i uppfyllelse och vad har vi då fått? Nu blir det mycket siffror så häng med.

Vi tar vår familj som exempel. Vi är tre vuxna som var och en konsumerar en timme TV per dygn, det vill säga summa summarum tre klocktimmar TV per dygn. Denna siffra antar vi vara statiskt. Det vill säga att vi som typfamilj tittade ungefär lika mycket på TV även på 80-talet. Låt oss vidare anta att vi fördelar vårt tittande lika mellan public service och reklamkanalerna. Eftersom de senare i praktiken bara levererar TV 66 procent av tiden (34 procent är faktiskt reklam) blir effekten att våra tre TV-tittartimmar från 80-talet nu kar sjunkit med 20 procent. 1989 var licensavgigten 1084 kronor och vi tittade på tv 3 x 365 timmar det vill säga 1095 timmar per år. Det ger en tittkostnad på nästan precis 1 krona per timma 1989. Låt oss nu se vad det kostar idag då de reklamfinansierade kanalerna gjort sitt intåg. För det första får vi som sagt inte längre ut tre timmar om vi sitter och glor på dumburken i tre timmar utan endast 2 och en halv timma. Den sista halvtimman låter vi oss matas med reklambudskap som tack för att de låter oss se på ”gratis” tv. Okey låt se, vad betalar vi då för detta?

Jo, licensavgiften är ju kvar och kostar nu 2076 kronor per år (173 kr/månad). Utöver detta kommer avgiften till kabel-tv leverantören. Den kan nog skilja sig en del men vi betalar 249 kronor i månaden plus kortavgiften som är 59 kronor per månad. Summan blir alltså 308 kronor i månaden. En månad tittar vi 90 timmar på TV men vi får bara se 75 timmar TV. Resten försvinner som sagt i reklamtid. Låt se, det blir 308 + 173 delat med 75 timmar alltså 6,50  per timma. Så tar vi hänsyn till penningvärdet, då blir effekten den att 1989 kostade en minuts tv tittande 1,67 i dagens penningvärde. Därefter har TV:n blivit reklamfinansierad och nu kostar det 6,50 kronor per minut! Lägg där till att du faktiskt också betalar för reklamtiden eftersom den kostanden läggs på priset på de varor du köper. Kostnaden för detta är svår att uppskatta men jag tror att vi utan vidare kan hyfsa till dagens minutpris till sju kronor jämt! Alltså från 1,67 till 7 kronor per minut TV-tittande! Det är en höjning med över 400 procent!